Hur jag räddade en katastrofal investering

ISK och KF är i stort sett alltid de mest lämpliga typerna av värdepappersdepåer att spara i. Det som skiljer dessa från en aktiedepå är att man inte betalar skatt på vinster eller utdelningar. Istället betalar man en liten skatt varje år som baseras på hur mycket värdepapperna är värda. En fördel med aktiedepå är att man kan kvitta förluster mot vinster och därmed slippa helt eller få ner skatten.

Här följer ett fall hur jag genom sparande i den gamla typen av depå neutraliserade effekten av en 95-procentig kursnedgång i ett bolag som inte repar sig. 

Under IT-yran rycktes jag med och köpte aktier strax före bubblan sprack. 95 % av investerat kapital försvann. Behöll aktierna som fortsatte leva kvar. Tittade inte på kursutvecklingen under alla år. Pengarna saknade jag inte heller. Så en dag för några år sen började jag köpa fonder i en aktiedepå. En 1000-lapp eller två ibland varje månad eller någon gång i kvartalet. Jag köpte dyrt och jag köpte billigt. Mest billigt. Ju mer tiden gick desto roligare blev det att se hur avkastningen växte. För några månader sen tyckte jag att kurskurvan började plana ut och valde att sälja innehaven. Samtidigt sålde jag mina gamla aktier i förlustbolaget. Nästa år kvittas vinst mot förlust i deklarationen.

Det förstås inte så lätt att veta vilka bolag som kommer gå åt skogen. Små bolag från små listor försvinner oftare. Sen händer det med en märklig regelbundenhet att jättar som inte anpassar sig också försvinner.

Ett enkelt budskap är att om man utan djupa kunskaper satsar på små högriskbolag på små listor framför etablerade bolag kanske man inte ska hålla på med aktier.